innehållsförteckning

Nationer hör de klassiska universiteten till

Idén att skapa nationer för studenter vid universiteten stammar från högmedeltiden. Ett par tidiga exempel är universiteten i Paris och Bologna. Studenterna bildade sammanslutningar, så kallade nationes, efter sin geografiska härkomst. Vid början av 1600-talet började studenterna i Uppsala att organisera sig enligt samma mönster. Nationsindelningen byggde på vilket landskap studenterna kom ifrån. Så blev det också vid universiteten i Dorpat, numera Tartu (grundat 1632) och Åbo, sedermera Helsingfors universitet (grundat 1640 som Kungliga akademien i Åbo). Inledningsvis såg statsmakten med skepsis på studentnationerna, eftersom de stod utanför myndigheternas kontroll. År 1655 förbjöds nationerna men detta skapade fler problem än det löste. Staten tänkte om och redan 1667 gjordes nationstillhörigheten i stället obligatorisk. Skillnaden var att staten påbjöd att varje nation skulle ha en inspektor, en professor, som övervakare av att nationslivet följde universitetets regler för ett skötsamt och flitigt studentliv.

Västgöta i lund nation grundas 1669

När så Lunds universitet den 29 januari, Karlsdagen, 1668 började sin verksamhet fanns redan principerna för nationernas organisation och verksamhet klara. Exakt ett år senare bildades, enligt dess senare tillkomna stadgar, Västgöta nation i Lund. Bildandet motiverades i stadgarna med att ordning och goda lagar behövdes för att studenter som levde långt hemifrån skulle kunna vara framgångsrika i sina studier. Studenterna var i regel bondsöner som visat god studieförmåga men även annan bakgrund förekom. Genomgående hade studenterna ytterst begränsade ekonomiska resurser. Nationens verksamhet fick därför redan från starten en klart social inriktning och nationen kunde vid akut penningbrist bistå studenterna med smärre men livsviktiga lån ur nationskassan. Även vid sjukdom kunde nationen ge stöd med praktisk hjälp för den drabbade. Vid dödsfall skulle nationen gripa in och ombesörja de praktiska konsekvenserna. Den viktigaste funktionen tycks ändå ha varit att genom gemenskapen förmedla en social fostran. Studenterna skulle lära sig att vara artiga, att uttrycka sig vårdat och väl, bland annat för att förebygga osämja, samt kunna lösa allehanda uppdykande tvister på ett för de inblandade ömsesidigt positivt sätt. Allt detta skulle ske inom en ram av fromhet och ordentligt leverne.

Skånska kriget medförde uppehåll och nystart

Skånska kriget 1675-1679 innebar att universitetets verksamhet upphörde och därmed studentnationernas. Några år efter freden i Lund 1679 och riksdagen 1680, som innebar att kungligt envälde infördes, kunde universitet 1682 återuppta sin verksamhet och snart också studentnationerna. Därför har 1685 firats som nationens startår, vilket således inte riktigt stämmer. Däremot är det korrekt att nationen sedan 1685 har haft en oavbruten verksamhet i över 330 år.

Tre kategorier av nationsmedlemmar under 1600- och 1700-talen

Efter nystarten leddes nationen av en kurator. Själva uttrycket kommer från det latinska ordet ”cura” som betyder ungefär ”omsorg”. En kurator var en person som skulle ombesörja en rad frågor eller helt enkelt sköta verksamheten. Från 1708 var uppdraget ettårigt. Antalet medlemmar i nationen var lågt under lång tid, mellan 10 och 20. Studenterna, nationens medlemmar, indelades i tre kategorier, nämligen seniorer, juniorer och novitier. Seniorer och novitier finns ännu idag kvar som begrepp. De sistnämnda stod lägst i rang och skulle socialt anpassas in i gemenskapen. Det innebar att de skulle uträtta ärenden åt de övriga, till exempel lämna och hämta post. Detta varade dock endast en kortare tid och den som hade råd kunde köpa sig fri genom betalning till nationskassan. Novitierna skulle också några gånger i veckan inställa sig hos seniorerna, så kallad uppvaktning, för att svara på frågor om sitt levnadssätt. För novitierna gällde, åtminstone under 1600-talet, att de inte fick klä sig så att de såg ut att vara erfarna studenter. De yttre tecknen på studentvärdighet vid universitetet var uppbunden hatt och värja. Detta förbjöds således novitierna att ikläda sig, liksom hatt med plym. När en novitie blivit junior skulle denne även i fortsättningen rapportera om sitt leverne för seniorerna och till exempel anmäla för kurator innan man reste bort från Lund för en tid och när man återkom. Mot slutet av sin studietid kunde junioren bli senior och få ett ökat ansvar för och en viss makt över de yngre nationsmedlemmarna. Seniorerna var få och valdes under inspektors ledning bland juniorerna. Gemenskapen byggde på kontroll, eftersom nationen skulle axla ansvar för varje students fostran när denne nu levde så långt från sin familj och släkt.

Universitetet i staden

Boendet var spritt i den lilla staden Lund, som länge hade endast några tusen invånare. Själva staden var begränsad till den medeltida kärnan, som har samma yttre drag som i våra dagar. Genom Karl XI:s reduktion indrogs 1688 Kungshuset i Lundagård, uppfört 1584, till kronan och överlämnades till universitetet. Kungshuset var därefter universitetets huvudbyggnad ända fram till 1882 då den nuvarande huvudbyggnaden togs i bruk. En annan viktig lokal var Liberiet, den lilla byggnad i rött tegel från 1400-talet, som ligger alldeles söder om domkyrkans absid.

Professorernas hem var också viktiga platser för möten och disputationer eller seminarieliknande samtal. Studenterna, som länge var omkring 200 ynglingar eller unga män, bodde inackorderade hos just professorer eller stadens borgare. De var skyldiga att som en del av sina studier närvara vid nationsmötena, som ägde rum några gånger per termin. Där hade kurator och seniorerna det avgörande inflytandet och novitierna förutsattes hålla sig i bakgrunden. De skulle lyssna men fick inte yttra sig. Nationen som sådan hade inga egna permanenta lokaler. Den akademiska miljön utgjordes av Lundagård, inklusive Kungshuset, och några hus i omedelbar närhet av domkyrkan samt professorernas hem. Universitetet, all personal inklusive tjänstefolk och studenterna, hade en egen jurisdiktion i både civil- och brottsmål och utgjorde således en stat i staden. Detta underströk vikten av att nationerna sköttes med omdöme och noggrannhet. Under 1800-talet avvecklades gradvis universitetets juridiska särställning och upphörde helt 1908.

teologiska studier dominerade länge

Nationen utgjorde en sammanslutning av studenter som kom från Västergötland. Landskapet var, precis som idag, delat mellan Göteborgs och Skara stift och kontakterna med stiften, särskilt Skara, sköttes med regelbunden korrespondens. Det var ofta i stiftsstädernas katedralskolor som studenterna hade sin skolbakgrund och vid universitetet fortsatte gemenskapen med gamla skolkamrater men nu inom nationerna. Från 1600-talet och långt in på 1900-talet spelade kyrkan en betydelsefull roll i utbildningssammanhang, eftersom all fostran förutsattes ske i den lutherska kristna anda som den svenska staten föreskrev. Kyrkan var en del av staten och prästerskapet en del av utbildningssystemet. Eftersom de flesta studenterna under 1600-, 1700- och 1800-talen var bondsöner som studerade teologi för att bli präster präglade detta länge också studentnationerna, bland annat Västgöta nation.

Från västgöta till götiska nationen och åter västgöta

De kärva tiderna för allmogen under 1700-talet medförde att antalet nya novitier minskade och det totala medlemstalet krympte. Västgöta nation gick 1767 samman med Kalmar och Östgöta nationer och de tre bildade den Götiska nationen, som bestod i 30 år. Därefter lämnade Östgöta och startade eget och 1817 även Kalmar. Västgöta kallade sig Götiska nationen fram till 1871 då det egna namnet, Västgöta nation, återtogs. Som ett historiskt minne av Götiska nationen hade Västgöta, Kalmar och Östgöta nationer länge under jämna år en gemensam fest under namnet Götiska festen.

studenternas ständiga ekonomiska problem

För studenterna har alltid ekonomin varit ett grundläggande problem som måste lösas. Endast få av nationens medlemmar kunde de första tre århundradena av dess verksamhet förlita sig på någon sorts familjeförmögenhet. Några statliga studielån fanns inte före 1960-talet men däremot vissa stipendier. För det stora flertalet studenter var föräldrarnas bistånd nödvändigt men ofta räckte det inte alls. Studenten fick då avbryta sina studier, resa hem eller till annan del av landet för att arbeta i ett eller flera år och försöka spara ihop sina studiemedel. Vissa studenter tog anställning som informator, alltså privatlärare, hos någon bättre bemedlad familj. Andra fick ta arbete i kyrkan, inom jordbruket eller inom handeln. Från 1800-talet kunde studenter ta banklån för att finansiera sina studier om de kunde få någon solvent person att ställa upp som borgensman, alltså som garant för att lånet återbetalades.

nationen växer långsamt men säkert

De storpolitiska händelserna under 1700-talet och början av 1800-talet medförde att Sverige blev ett mindre land till ytan och folkmängden. Genom förlusten av Finland och Svenska Pommern hamnade flera av landets universitet utanför dess gränser. Kvar var Uppsala och Lund. För Lunds universitet innebar detta att dess betydelse för landet ökade, antalet studenter steg långsamt men tydligt och Västgöta nation hade under 1800-talets senare decennier ett 30-tal medlemmar. Den disciplinära kontrollen hade gradvis ersatts av ”en god och kamratlig anda”. Fest, sång och glädje kunde nu uttryckas i ledigare former. Inspektors roll genomgick också en gradvis förändring från överhuvud och granskare till ceremoniellt överhuvud och välvillig rådgivare.

En viktig markör för de nya förhållanden som 1800-talet innebar var tillkomsten 1830 av Akademiska föreningen och 1851 av dess byggnad, AF-borgen. Tanken var att inom en organisation samla studenter och lärare av alla fakulteter och nationer. Detta uttrycks också i föreningens valspråk "coniuncta valent", enighet ger styrka. I borgen fanns lokaler som nationen kunde använda och dit kunde studenterna bege sig för att träffas av andra skäl än nationsmöten. Genom tillkomsten av Akademiska föreningen ändrades nationernas villkor till det bättre. Fortsättningsvis fanns en mötesplats för Lunds alla studenter och lokaler där nationslivet kunde frodas.

nationens medlemmar

Från att länge ha haft ett tjugotal medlemmar ökade under slutet av 1800-talet siffran till som mest 50 år 1890 för att därefter åter minska till drygt 20 kring sekelskiftet 1900 och sedan åter öka. År 1910 fanns 51 medlemmar, år 1920 var de 40 och 1930 hade antalet stigit till 104. Bakom förändringarna låg universitetets utveckling där tillväxten av studenter gick från drygt 500 år 1870 till nära 2500 år 1930. Universitetets tillväxt berodde i sin tur på den allmänna samhällsutvecklingen med en, trots fortsatt stora ekonomiska klyftor, ökad möjlighet för allt fler att ta studentexamen och därmed kvalificera sig för universitetsstudier.

De teologistuderande, som hade dominerat nationen från dess start, minskade i andel under 1800-talet och utgjorde cirka 15 procent av medlemmarna vid sekelskiftet 1900. Orsak till den förändringen var industrisamhällets framväxt och läroverkens omorientering från latinbaserad lärdomsskola till en vidare inriktning med ett ökat schemautrymme för såväl natur- som samhällsvetenskap. I Västergötland förutom Göteborg fanns vid 1910-talets slut fyra läroverk, nämligen i Skara, Skövde, Vänersborg och Borås. Det var enbart från dessa gymnasier nya medlemmar kunde rekryteras även om deras föräldrahem fanns någon annanstans i Västergötland.

Den första kvinnliga medlemmen skrevs in 1875 och den andra 1902. Detta hade förstås stor symbolisk betydelse men antalet kvinnor förblev lågt fram till 1930-talet. De kvinnliga medlemmarna hade antingen tagit studenten som privatister eller i de flickläroverk som fanns i landets största städer. Efter 1928 stod dock de statliga läroverken öppna för både pojkar och flickor, vilket under 1930-talet innebar en markant ökning av antalet kvinnliga studenter. År 1935, då Västgöta nation firade sitt 250-årsjubileum, fanns 19 kvinnliga medlemmar av totalt 128. Andelen kvinnor ökade gradvis under de följande fyra decennierna och sedan mitten av 1980-talet har det i princip rått antalsmässig jämvikt mellan kvinnor och män bland studenterna i stort liksom bland medlemmarna i Västgöta nation. Den första kvinnliga kuratorn installerades 1961.

Nationen hade 108 medlemmar 1940. Beredskapstidens inkallelser medförde att tillväxten stannade av men 1950 fanns 162 medlemmar och tio år senare var det mer än dubbelt så många, nämligen 376. 1960-talet innebar en mycket snabb tillväxt med kulmen 1968, detta i studentsammanhang så speciella år, då nationen nådde toppnoteringen 850 medlemmar. De följande decennierna innebar först en dalande medlemsutveckling med bottennotering 1980 då antalet var 392 och sedan en successiv uppgång till cirka 500 fram till dess att kår- och nationsobligatoriet, som funnits sedan 1908, avskaffades av riksdagen 2010.

studentens liv och nationen

Under nationens två första århundraden var det kombinationen av gemenskap och social och studiemässig kontroll som kännetecknade verksamheten. Under 1800-talet blev gemenskapen utanför studierna nationens huvudsakliga inriktning. Sedan AF-borgen uppförts var den studenternas viktigaste mötesplats men fler fanns. Den lundensiske tecknaren Carl Henrik Jensen-Carlén har i sin bildsvit Drag ur studentens liv (1917) med humor och precision skildrat lundastudentens liv sådant det tedde sig på 1910-talet (nedan kompletterade med artikelförfattarens bildtexter). Tablåerna visar en tillvaro som kan anses generellt giltig för den lundensiske studenten. Man kan observera att den enda klädsel som kunde komma i fråga till vardags, även för den fattigaste student, var svart kostym med studentmössa och till högtid alltid frack. Tentamen var i allmänhet muntlig och ägde rum hemma hos respektive professor. Studenten var en ung man som bodde inneboende hos någon privatperson eller i någon av de ”studentkaserner” som tillkom under 1800-talet. De var privatägda bostäder där ett antal rum med enkel standard på övervåningen hyrdes ut till studenter, alltså en tidig form av korridorboende. Det sociala livet bedrevs därför med fördel någon annanstans.

Luncherna intogs ofta i så kallade matlag. Någon, oftast en kvinna med stor matlagningsskicklighet, organiserade dagligen i sitt hem måltider för en grupp studenter till en låg kostnad. Under åren 1919-1965 fanns Lunds studentkårs konviktorium vid Kyrkogatan mitt emot universitetshuset. Där kunde studenterna inta mycket prisvärda måltider tre gånger om dagen. Konviktoriet, som definitivt upphörde 1968, spelade på så sätt en viktig social roll för många studenter. 1930-talet innebar ett uppsving för nationslivet, inte minst för att kvinnor hade tillkommit. Den stora begivenheten var en större fest varje termin. Därutöver ordnades nationsaftnar och utflykter. Under 1940-talet fick också idrotten en sammanhållande betydelse genom de mästerskap som ordnades mellan nationerna. Det var en ära att i gulsvart dress få representera Västgöta. Vid sisteapriltävlingarna, som hölls på Centrala idrottsplatsen, kämpade lag från nationerna under studentikosa former om de främsta borden vid kvällens spexföreställning. Nationens fasta punkt ända fram till bygget av Västgötagården var det så kallade nationsrummet på AF, där nationsmottagningarna, alltså nationens expeditionsöppna tid, alltid hölls. Väggarna i rummet var klädda med vapensmyckade skåp. I dess mitt stod ett långt sammanträdesbord som vid sin ena kortsida hade en veritabel tron för kurator. Nationsmottagningarna fortsatte länge på AF, ända till dess nationen vid 1990-talets början skaffade sig en alldeles egen expedition på Västgötagården.

Tillkomsten av Västgötagården finns skildrad på annan plats här intill. Man kan konstatera att det innebar helt nya och bättre villkor för nationens verksamhet att från 1954 ha ett eget hus och att efter tillbyggnad 1959 kunna erbjuda hundratalet högklassiga korridorrum åt närmare en tredjedel av sina medlemmar. De nya lokalerna erbjöd dessutom en källarvåning för nationens verksamhet med bland annat gillestuga för dans och nationsaftnar, seniorsrum för lördagskaffe med våfflor, bastu och annat som gynnade kontakt och samvaro. Som granne etablerade sig Hallands nation med Hallandsgården, vilket gav en utmärkt grund för kommande nära kontakt och samarbete. En ny tid hade börjat.

efter 1960 - den moderna nationens framväxt

Under 1960-talet vidgades nationens kontakter till att utöver systernationen i Uppsala också innefatta Mellersta Finlands nation vid Helsingfors universitet, kontakter som därefter har upprätthållits genom ömsesidiga kuratelsbesök i samband med vårbaler. I Lund innebar tillväxten av antalet studenter att behovet av studentbostäder ökade. Ytterligare ett antal nationer uppförde studenthus och Akademiska föreningen lät uppföra stora studentkomplex, såsom Ulrikedal, Studentlyckan, Delfi, Hävdaryggen, Vildanden och Sparta. Längs Tornavägen, där Västgötagården ligger, lokaliserades Sydskånska nationen, Kristianstad nation och Helsingkrona nation. Till detta kom det Internationella studenthuset och Michael Hansens kollegium vid Dag Hammarskjölds väg. Tyngdpunkten i Lunds studentliv flyttades i och med detta åt nordost. Västgötas geografiska läge invid Tunaparken kunde inte vara bättre från tillgänglighets- och närhetssynpunkt.

Västgöta nation har aldrig gjort politiska ställningstaganden men under vänstervågen vid slutet av 1960-talet ställde en grupp starkt vänsterorienterade medlemmar, flera med uttalade sympatier för den kinesiske kommunistledaren Mao Zedong, krav på att nationen skulle engagera sig politiskt. Detta avvisades dock av en stor majoritet. Det tillspetsade tonläget illustreras av några kommentarer kring nationens sångbok, som på 1960-talet hade röd pärm och i nationens årskrönika benämndes som ”den lilla röda”, alltså precis vad Maos politiska handbok allmänt kallades. I en reservation till nationsmötet anfördes därför följande: ”I krönikan användes ett irrelevant uttryck för nationens nya sångbok – Den lilla röda. Att dra sådana paralleller mellan ordförande Maos verk och nationens anspråkslösa sångbok finner vi vara en klar förolämpning mot det kinesiska folket.” Nationssamvaron under 1970- och 1980-talen innebar som helhet en symbios mellan publika storevenemang med nationella nöjeskändisar och studentkulturens traditionella yttringar med Nyckelorden, alltså bal med stor högtidsdräkt, revyer, folkdans samt de stora festerna vid siste april respektive Lussetid. Nationen var kvantitativt inte som störst under denna tid men kvaliteten i verksamheten var obestridligt hög. Från 1970-talet öppnades det också upp för medlemskap för studenter från andra delar av landet än Västergötland.

stora förändringar - utbildningsexplosionen och kårobligatoriets avskaffande

Den så kallade utbildningsexplosionen, som ägde rum i Sverige från 1960-talet, innebar att betydligt fler än tidigare började studera på universitetsnivå. Ett generöst system med statliga studiemedel, bidrag och lån, infördes 1965 och har sedan dess i modifierad form bestått. Lunds studentkår ökade brant sitt medlemstal och vid 1970-talets början var det cirka 20 000. Senare ökade siffran när en rad befintliga utbildningar rangerades in under begreppet högskolestudier, något som fortsatte under 1990-talet och efter millennieskiftet. Med denna bakgrund ökade antalet studenter i Lund till i skrivande stund (2019) cirka 40 000. Statsmakterna ökade i omgångar också antalet lärosäten till minst ett i varje län men ofta var de fler.

I Västergötland, Göteborg undantaget, uppstod 1977 högskolor i Borås, Skövde och Trollhättan, vilket innebar att det inte längre var lika självklart för studenter därifrån att söka sig till Lund eller Uppsala. Något som skilde de två gamla universiteten från nyare lärosäten var emellertid förutsättningarna för studentlivet, alltså existensen av nationerna. När så riksdagen 2009 fattade beslut om kår- och nationsobligatoriets avskaffande berörde detta alldeles särskilt Lund och Uppsala, eftersom villkoren för studentlivet blev helt annorlunda. Skulle nationerna, i all synnerhet de minsta, exempelvis Västgöta, kunna överleva under dessa ovissa omständigheter? Nationens svar var att slå in på delvis helt nya vägar. Västgöta utvecklades inom loppet av ett decennium till en ledande restaurangnation, ett socialt inriktat ”företag” där många gånger i veckan mat serverades av hög klass och under gemytliga former. Samtidigt fanns danser och andra aktiviteter kvar. Lunds studenter gav ett starkt gensvar med en tillströmning av aldrig tidigare skådat slag. Nationens medlemstal inte bara ökade utan också mycket brant så att det vid slutet av 2010-talet, alltså i skrivande stund, flera terminer i rad har överskridit 3000. Västgöta blev 2017 den näst största nationen i Lund.

Framgången hade mycket att göra med den stora skicklighet med vilken verksamheten bedrevs. Kloka kuratel slog vakt om den goda andan, nu benämnd ”den västgötska andan”, och stor noggrannhet gällde vid nyrekryteringar av förtroendevalda, alltså förmän, seniorskollegium och kuratel. Nationen blev, utan att ha det som en målsättning, en skola i ledarskap för alla dem som engagerade sig. Paradoxen inom nationslivet är att så fort man som förman eller kuratelsperson har blivit varm i kläderna och lärt sig behärska det mycket sammansatta uppdragets olika delar så är det dags att avgå. Ingen sitter ju längre än ett år på sin post, de flesta endast en termin. Härigenom kan man säga att nationen är en i högsta grad ”lärande organisation” där utvärderingar och överförande av kunskap är ett centralt inslag för att hela tiden hålla kvalitet på verksamheten. Kontinuiteten i nationen upprätthålls genom ett medvetet vårdande av de egna traditionerna, festerna, sångtexterna, särskilt nationalsången ”Hymn till Västergötland” samt symbolerna, alltså Västergötlands vapensköld, nationsfanan och de gulsvarta färgerna i alla sammanhang.

nationens historia - några viktiga längdsnitt

• Västgöta nation har existerat i 350 år och dess villkor har som framgått skiftat starkt även om verksamheten hela alltid haft en studiesocial inriktning utifrån samtidens förutsättningar. Några viktiga brytpunkter förtjänar att framhållas:
• Genom tillkomsten av Akademiska föreningen och dess byggnad AF-borgen fick nationen tillgång till ändamålsenliga lokaler och en arena för kontakter nationerna emellan;
• Kvinnors lika möjlighet till högre studier förändrade sammansättningen av hela studentkollektivet och därmed nationen. ”Hej bonnapojka” blev i sångboken kompletterat med ”Hej bonnatöser”;
• Tillkomsten av Västgötagården gav nationen ett vackert och ändamålsenligt bostadshus samt inte minst egna lokaler för sin verksamhet. Sedan 2010, efter nationsobligatoriets avskaffande, utgör Västgötagården nationens existentiella trygghet och framtidsgaranti;
• Avskaffandet av kår- och nationsobligatoriet innebar att nationen fick tävla i stark konkurrens om Lundastudenternas intresse och engagemang, en tävlan som för Västgöta går ut på att hålla hög kvalitet i verksamheten och inom ramen för en god, omtänksam och hänsynsfull människosyn, ”den västgötska andan”.

jubileumsstrof 2019: västgöta nation 350 år!

-Hans Albin Larsson, Inspektor sedan 2015

Denna text återfinns även i Västgöta nations jubileumsbok från 2019: Den västgötska andan, Lund: Westrogothica förlag.